Watch out spindel-spindlar, here I come~
Kom just hem från bion. Såg sjätte Harry Potter filmen, yay!
Den var både bra och dålig, jag blev iaf inte lika besviken som jag blivit dom 3 senaste filmerna.
Ganska mkt saknades och den kändes lite snabbspolad men sjätte boken var aldrig en favorit och fast jag läst den ett x-antal gånger så är det väldigt lite jag minns. Ibland när jag har tänkt på den så kunde jag inte ens komma ihåg vad den handlade om, kanske var det just därför jag inte störde mig lika mycket på de bitar som saknades? Mycket kom tillbaka först när jag satt i bilen påväg hem...
Nu ska man vänta några (många) månader på att få köpa hem filmen, hp-nörd som jag är, för jag vill inte ha den bränd.
De som var samma ålder som karaktärerna när första boken kom ut, eller som i mitt fall samma ålder när första filmen kom ut, kan nog inte riktigt förstå hur mycket de här böckerna har betytt för oss. Självklart måste man ju ha stor kärlek för fantasi och magi, men jag tror att det är åldern som spelar mest roll... Vi växte upp med karaktärerna, inte bara i bokform men i våra hjärtan. Vi var samma ålder och vi gick igenom samma faser som att hitta sig själv, riktiga vänner, kärlek... allt som har med att växa upp att göra. Det enda som skiljde oss åt var att de var fiktionella karaktärer som levde i en värld av magi. "Det enda" det som skiljde oss åt låter för andra som stora saker för andra, men för oss var det aldrig det. Jag tror jag var 13 år innan jag insåg att jag aldrig skulle få en inbjudan till Hogwarts, det var 2 år för sent för det. Istället började man högstadiet. De lärde sig att göra trolldrycker och vi... gjorde gulaschsoppa, som var riktigt jävla äcklig!
Hm... Nu börjar jag nog bli lite för kärleksfull mot denna serie av magiska böcker! Om 5½ timmar ska jag upp och göra mig klar för tre veckors ogräsrensning och massmord av spindlar.
Godnatt!
Den var både bra och dålig, jag blev iaf inte lika besviken som jag blivit dom 3 senaste filmerna.
Ganska mkt saknades och den kändes lite snabbspolad men sjätte boken var aldrig en favorit och fast jag läst den ett x-antal gånger så är det väldigt lite jag minns. Ibland när jag har tänkt på den så kunde jag inte ens komma ihåg vad den handlade om, kanske var det just därför jag inte störde mig lika mycket på de bitar som saknades? Mycket kom tillbaka först när jag satt i bilen påväg hem...
Nu ska man vänta några (många) månader på att få köpa hem filmen, hp-nörd som jag är, för jag vill inte ha den bränd.
De som var samma ålder som karaktärerna när första boken kom ut, eller som i mitt fall samma ålder när första filmen kom ut, kan nog inte riktigt förstå hur mycket de här böckerna har betytt för oss. Självklart måste man ju ha stor kärlek för fantasi och magi, men jag tror att det är åldern som spelar mest roll... Vi växte upp med karaktärerna, inte bara i bokform men i våra hjärtan. Vi var samma ålder och vi gick igenom samma faser som att hitta sig själv, riktiga vänner, kärlek... allt som har med att växa upp att göra. Det enda som skiljde oss åt var att de var fiktionella karaktärer som levde i en värld av magi. "Det enda" det som skiljde oss åt låter för andra som stora saker för andra, men för oss var det aldrig det. Jag tror jag var 13 år innan jag insåg att jag aldrig skulle få en inbjudan till Hogwarts, det var 2 år för sent för det. Istället började man högstadiet. De lärde sig att göra trolldrycker och vi... gjorde gulaschsoppa, som var riktigt jävla äcklig!
Hm... Nu börjar jag nog bli lite för kärleksfull mot denna serie av magiska böcker! Om 5½ timmar ska jag upp och göra mig klar för tre veckors ogräsrensning och massmord av spindlar.
Godnatt!
Kommentarer
Postat av: Malin
All hail King Weasley!
Trackback
