happymusic

Jag sitter i skolan och hatar datorn. Jag har försökt skriva en rapport om ett berg och stenar och jord, jätteskoj! Datorn har dött tre gånger innan jag har hunnit spara så nu har jag gett upp med det för idag.
Kollade in på en sheltiekennels hemsida och kollade på deras otroligt söta valpar. Usch så sugen jag är men självklart finns ju varken pengar eller tid så jag får helt enkelt vänta tills jag har gift mig med en rik man och kan vara hemmafru innan det blir något valpköp. Kan ju bara hoppas att just den kenneln finns kvar då jag är väldigt förtjust i deras hundar! 

Idag fick jag Justine att bli förälskad i SHINee! Vi pratade och fangirlade som galningar på msn i några timmar. Hon är som en svamp och suger i sig allt jag säger. Hon är redan en expert. Hon sa "Ida, you're like a pro on this" sant så sant, stalker som jag är. Hahaha, nu hatar nog Malin mig för att jag har gjort detta mot lilla Justine :D

Jag sätter alltid mig själv sist, så långt bak och bortglömt som möjligt.
Jag vill hjälpa andra. Andra kommer alltid i första hand. elst ska hela världen och dess problem komma i första hand, inte en enda varelse eller ting ska komma på nånting annat än i första hand. Det är så jag är som människa.
Jag försöker lära mig att jag också måste få komma där i första hand nångång om jag ska orka med att hjälpa andra. Men hittills, varje gång jag har gjort det är det någon eller några, oftast väldigt många, som tycker att det inte var så snällt gjort.
Är det bättre att låta sig själv förfalla och inte kunna hjälpa människor, eller att ta hand om sig själv och andra även om det gör dom ledsna och besvikna?

Sitter på dagen sista och enda lektion.
Första lektionen skulle jag få ett hemprov och sedan vara ledig, men Danne hade inte med sig det så det var ju onödigt att jag kom. Sen skulle jag ha engelska b men våran lärare hade blivit kallad på krismöte så den lektionen blev inte heller av.
Vi började engelska c:n med att äta mina muffins och dricka te. Nu... ska vi skriva en artikel. Jag blev inte alls nöjd med min så jag ska skriva om den med ett nytt ämne, hade nämligen ointe nog mycket fantasi för att få ihop den andra. Nu ska jag skriva om Shaiya, lett som en plett

Kommunen verkar vara en bunch of ärthjärnor. Tror dom att genom att ta bort bidragen för dom som hoppad av gymnasiet och mår dåligt kommer må BÄTTRE av att vara utan pengar? Att vara utan pengar är ganska stressande kan jag tala om. Varför bestraffa dom, de kan ju inte säga "okej nu har jag lärt mig från det här straffet, jag ska föralltid vara glad och plugga tills jag dör för DET ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT" ÄCKLIGA JÄVLA IDIOTER röstar dom igenom det där efter jul så kan dom ringa in hela sveriges poliskår får då ska dom få se på en mindre snäll ida.
Om jag hamnar i fängelse eller blir misshandlad till döds av polisen (det är dom ju bra på att göra) så tycker jag att någon postar en bomb till kommunhuset. Eller så kan dom skicka en arg tysk, det är nog lika effektfullt.

Nu ska jag hata Piteå...äckel kommun.

Tänkte skriva om ett misslyckande men glömde bort vad det var, så jag tar ett annat.
Träningstävlade 2an förra veckan och fick 3 poäng ifrån det mål som skulle ge mig godkänt. Massor misslyckat

Att glömma vad jag skulle skriva var också väldigt misslyckat


Hm....

SHAIYA!!!

En kille från egypten friade till mig idag... Inte helt okej.

Jag har faktiskt bestämt att jag ska gifta mig med Onew.
Eller kanske inte, men drömma kan man ju!<3

"I thought I wouldn't be able to live even one day without you
But somehow I managed to live on longer than I thought"

Många dagar känns det som att det aldrig kommer göra mindre ont, idag är det en sån dag. Det känns som att idag gör det ondare än det har gjort förut, och nästa gång kommer det kännas ännu värre.
Hur länge och hur mycket kan man sakna en hund egentligen? En hund är en del av ens livsstil och nu när den där delen saknas är det så fruktansvärt tomt. I ett desperat försök att fylla en del av den där tomheten så står Unnis stamtavla brevid min säng. När jag behöver henne brukar jag hålla i den, titta på den och önska att det var henne jag höll i.

Idag var en bra dag men sen helt plötsligt kommer dom där känslorna som jag bara får när jag saknar Unni.
Mina andra känslor som förut brukade slå ner bara så där håller sig borta ganska bra nuförtiden men när det gäller Unni så är det omöjligt...

Imorron är det skola. En ny kurs att stressa över börjar och vi har ämnen som ger mig prestationsångest, ångestånget och bara gör allt till äckligt jobbigt sen ska man åka buss hem, hemma är man kl 5 och då är man trött och mår illa och så ska man äta mat och då mår man ännu mer illa och sen ska man plugga och då blir det prestationsångest och ångestångest och sen ska man sova och så drömmar man nånting bra och när man vaknar så börjar man gråta för man vet att det kommer inte vara så bra som i drömmen och sen ska man tvinga i sig frukost och sen ska man åka buss i en timme och så är man på skolan och mår illa och så ska man prestera och så mår man mer illa och sen ska man äta lunch och sen blir det ångestångestångest och sen är man trött och så ska man prestera mer och så vill man gråta och så ska man hem och så mår man illa på bussen och så fortsätter det vecka efter vecka och jag mår inte så bra just nu så jag ska krypa ner i sängen och se Stardust och gråta och skratta och så ska jag tvinga Lucas att sova i min säng så att jag kan gråta i hans päls och han kan pussa på mig och vifta sin svans på mig så att jag blir glad igen och sen kommer han lägga sig på mig så att jag inte kan andas och börjar svettas massor för han gillar att sova på mig och även om det är lite oskönt för mig så får han göra det för jag tänker njuta av varenda stund jag har med honom för jag vill ha många fina minnen den dagen han är borta och jag bara har min kudde att gråta i och den här texten är så IG i svenska a b c d e och hela alfabetet och jag hatar svenska nu ska jag gå hej då god natt the end good bye.