happymusic

Vi hade i uppgift/läxa whatever att skriva om existensiellfråga vilken kan vara i stort sett vad som helst bara det handlar om livet. Jag skrev om mitt eget sörjande och varför jag ska behöva släppa taget om unni. Det har gått sju månader men jag kanske behöver sju till, jag vet inte förens jag är redo och just nu är jag inte det. Den skulle vara inlämnad/inskickad första februari och jag skicka in den en minut innan den andra... ganska skickligt!

Så här blev iaf slutet och vad jag kom fram till:
"De i min omgivning kan få tjata hur mycket de vill om att jag ska gå vidare och jag kommer fortsätta fråga varför de inte kan förstå att jag behöver mycket tid för att gå vidare. Om jag måste så kommer jag sörja i sju månader till för jag kan inte hitta styrkan och viljan att klara av livets prövningar utan henne vid min sida. Jag vet att hon sitter på något moln någonstans och säger "men matte nu är det väl ändå dags att du går vidare? jag finns ju här vid din sida hela tiden, du måste bara våga öppna ditt hjärta igen."."

Det blev några tårar innan den var klar, men nu ska den finnas på lärarens mail och jag ska stänga av dumburken (aka datorn) och försöka sova. Önska mig lycka till med det där sista... min buss går om ca 8 timmar